Nu är det nog.
Vissa människor vet inte vad som väntar dem. Vi går mot de vi kallar framtiden, vi förlora varandra på vägen, vänder ryggen till slår lock för våra öron och vi förblindar våra ögon för att slippa se. Vi släpper känslor för att slippa känna smärtan och låter slag för slag träffa oss. Men vi går fortfarande mot det vi kallar framtiden...vi kan inte gå tillbaka när vi väl tagit ett steg hur mycket vi än vill, tvingas vi att gå...vi går och går och går med endast minnen i våra sinnen, minnena är de som ibland kanske leder oss till rätta, leder oss fram till en frände som ska vandra tillsammans med oss. Vi människor är så enkla och lätt lästa vi ser på varandra när vi älskar, vi ser på varandra när det är över.Vi ser blickar vändas från oss och vi får kniven i ryggen när vi vänder oss om och vandrar med tårar på kinder och en sviken vikt i kroppen, ett hjärta som lämnar din inersta plats ekande tom. Regn ska falla i dagar och åter dagar du känner att aldrig kommer ljuset se dig igen och torka dina blöta kinder, utan du ska få finna i skuggen. Men kära vän jag lovar att solen är inte långt från dig, världen har inte vänt dig ryggen titta efter igen det kanske är du som vänt världen ryggen, i ett försök att finna en annan sorts tröst, en tröst som vaggar dig till sömns varje natt även så gråtandes, en tröst som ska få dig åter på bena. Jag säger bara kämpa, solen är inte långt ifrån. Du är värdefull för oss, du är någon, du betyder något för varje människa och de som inte älskar dig ser inte den du som vi ser, de är dom som inte förtjänar dig! Så le min vän, le mot oss och le mot solen och vandra för vi finns alltid vid din sida.
/A
/A
Kommentarer
Postat av: Ida
Väldigt bra skrivt anna! du är en klok liten dam (:
Trackback