Söndag
Veckan har varit intressant, upplevelserik och framför allt lärorik! Andra skol veckan, vi har varit i Gryvelån hela veckan för att förbereda mat lägret. Vissa dagar har man bara tänkt...vilket jävla dagis, tagit sig öfr huvudet och funderat var detta ska sluta men allt löser sig ju! På Onsdagen stekte vi kålbullar till alla naturguider och lärare, vi gjorde alltså lunchen, samma på torsdag fast då var det souvatten...två dagar som har gått väldigt snabbt, man kom hem ungefär vid två tiden. Fredga fick vi ledigt förutom dom som ställde upp att vara i köket och gör iordning inför Lördagen. Fixade tids enliga kläder alltså typ huggar skjortor och dylikt. Igår alltså Lördag var det gryvelå dagen och det kom mycket folk, hos oss fick dom köpa mat så vi hade fullt upp med att fixa oxh diska. Jag klev av i Holen och då var klockan 17.05 och skolan började 8.10 Så ni kan ju tänka er hur mycket vi har slitit. Men idag stod en liten sovmorgon på listan, gött! Så bara att ta nya tag inför imorgon och resten av veckan.
Diesel Anna är nu målad svart! =D Äntligen är vi klara, de fattas bara en liten detalj på huven och sen på med klar lacken så är allting klart! Tack för hjälpen älskling och Billy, ni är värda guld för detta!
Jaha hur mycket mer ska man skriva, känns som att varje mening pratar för sig själv...men jag vill skriva, jag vill berätta men vad?! Vad ska jag berätta för vad ska jag skriva inför blinda ögon. Ni ser inte men ni kanske kan lyssnar till världens alla viskningar, runt varje hörn finns det någon som viskar till våra sinnen om hjälp men hör någon? Ärligt talat jag är rädd för saker och ting här i livet, jag är inte rädd att bli ensam som dom flesta för jag vet att ensamhet är bara ett ord. De man egentligen är rädd för när man pratar om ensamhet, de är att inte känna sig älskad! Människor vill och behöver bli älskade. En tjej säger till sin vän som just frågat den hon älskar om han känner likadant och fick ett nej tillsvar, hon frågar...men ärligt talat älskar du honom verkligen, han är ju ett svin, eller hur? Kompisen svarar med alla tårar i hlasen nej jag kanske inte gör de då, ja han är nog ett svin. I själva verket menar hon inte ett dugg av de! Hon är fortfarande så otroligt kär i killen och kan bara inte släppa det, hon ångrar och ångrar att hon ens frågade honom för hon var lyckligare ovetande och hon var lycklig med att smyga med sin kärlek och känna en varm känsla inom sig när hon mötte hans blickar eller bara fick se honom. Det var då som hon kände sig älskad. Vem kan itne hålla med om att man varit med om det någon gång, jag erkänner det har jag! Men banne mig jag gav inte upp, jag gömde mig en stund och sen gick jag vidare med att smyg älska personen och vad ska jag säga...jo att han sa nej av osökerhet, men titta på mig idag, idag är han min och han älskar mig. Jag vill inte se någon ge upp...vissa gånger är det bara osäkerhet och rädsla för något. Vi är varken dumma eller blinda, vi hör viskningarna runt hörnen, vi är bara rädda...
//A
Diesel Anna är nu målad svart! =D Äntligen är vi klara, de fattas bara en liten detalj på huven och sen på med klar lacken så är allting klart! Tack för hjälpen älskling och Billy, ni är värda guld för detta!
Jaha hur mycket mer ska man skriva, känns som att varje mening pratar för sig själv...men jag vill skriva, jag vill berätta men vad?! Vad ska jag berätta för vad ska jag skriva inför blinda ögon. Ni ser inte men ni kanske kan lyssnar till världens alla viskningar, runt varje hörn finns det någon som viskar till våra sinnen om hjälp men hör någon? Ärligt talat jag är rädd för saker och ting här i livet, jag är inte rädd att bli ensam som dom flesta för jag vet att ensamhet är bara ett ord. De man egentligen är rädd för när man pratar om ensamhet, de är att inte känna sig älskad! Människor vill och behöver bli älskade. En tjej säger till sin vän som just frågat den hon älskar om han känner likadant och fick ett nej tillsvar, hon frågar...men ärligt talat älskar du honom verkligen, han är ju ett svin, eller hur? Kompisen svarar med alla tårar i hlasen nej jag kanske inte gör de då, ja han är nog ett svin. I själva verket menar hon inte ett dugg av de! Hon är fortfarande så otroligt kär i killen och kan bara inte släppa det, hon ångrar och ångrar att hon ens frågade honom för hon var lyckligare ovetande och hon var lycklig med att smyga med sin kärlek och känna en varm känsla inom sig när hon mötte hans blickar eller bara fick se honom. Det var då som hon kände sig älskad. Vem kan itne hålla med om att man varit med om det någon gång, jag erkänner det har jag! Men banne mig jag gav inte upp, jag gömde mig en stund och sen gick jag vidare med att smyg älska personen och vad ska jag säga...jo att han sa nej av osökerhet, men titta på mig idag, idag är han min och han älskar mig. Jag vill inte se någon ge upp...vissa gånger är det bara osäkerhet och rädsla för något. Vi är varken dumma eller blinda, vi hör viskningarna runt hörnen, vi är bara rädda...
//A
Kommentarer
Trackback
