Tider vi må minnas
Det är alltid tider som kommer och går, det kommer alltid vara så. Det spelar ingen roll hur mycket man längtar efter den där tiden den kommer aldrig komma tillbaka...människor kommer och går vidare i livet och vi mister dem vi mest älskar...men de jag är mest rädd för här i nuet är att se dom människor som jag håller så nära brytas ner så sagta till någon jag inte känner igen. Jag vill inte se förtvivlade blickar utbytas med varandra, jag vill inte se tårar som nerför kinder faller. När man sitter och tittar på gammla bilder och tänker på just det tillfället, man längtar och ibland, ibland önska man verkligen att man ska få åka tillbaka i tiden och som en skugga vara där igen, vara där, känna dofterna, känne känslorna och leva i en dåtid för stunden.
Jag vet att livet bågon gång känns hopplöst och svart men alla tider blir till nya tider, alla känslor blir til nya och minnen låter man begrava i en kammare av arkiv.
Jag har levt ett liv som inte många har gjort, ingen kan leva som den andra. Jag försöker sätta ord på något oförklarligt ting känns det som men jag vet att en dag ska jag skriva en bok, den där mini boken jag skrev ska jag nog skicka in och se om den betyder något...vem vet, inte jag ialla fall.
Men men ju mer jag skriver desto mer tänker jag och de känns inte så lovande just nu
//A
Jag vet att livet bågon gång känns hopplöst och svart men alla tider blir till nya tider, alla känslor blir til nya och minnen låter man begrava i en kammare av arkiv.
Jag har levt ett liv som inte många har gjort, ingen kan leva som den andra. Jag försöker sätta ord på något oförklarligt ting känns det som men jag vet att en dag ska jag skriva en bok, den där mini boken jag skrev ska jag nog skicka in och se om den betyder något...vem vet, inte jag ialla fall.
Men men ju mer jag skriver desto mer tänker jag och de känns inte så lovande just nu
//A
Kommentarer
Trackback
