Jag vill bara få er att andas igen!
Jag saknar dig så morfar, satt och pratade med mamma om dig idag och vilka underbara stunder vi haft med dig och mormor. Det känns så orättvist att inte få ha er här, att inte kunna få åka ner till er äta mat och umgås med er. Det är så himmla tomt tomt och åter tomt. Skulle göra mycket för att få tillbaka er men jag vet att det komemr aldrig hända vi ses när tiden är inne kan man säga. Men jag saknar er så. Vad ska man skriva egentligen? Jag är glad för alla er som har en mormor och morfar, var rädda om dom, dom har så mycket spännande att berätta...
Om ni ändå kunde varit här. En tom lucka som aldrig kan fyllas.
Ni kommer aldrig tillbaka, jag har en anledning att gråta. Men samtidigt glädjs jag när jag tänker på er och jag vet ju att ni har det bra. Jag älskar er!
Känner så hela tiden. Hatar alla dessa sjukdommar. Dom tog något av det finaste ifrån mig. Önskar jag kunde ta med mormor på en tur till Särna eller bara åka en sväng, köra en henne en liten tur bara. Skulle göra mycket för att få göra det, bara en gång i alla fall. :(
