Kära någon och känslan av kyla
Ja kära någon det känns som om läxorna aldrig kommer att ta slut, de bara rullar hem en massa papper i väskan och böcker. Snart spricker min väska...Men som alla andra hoppas jag att det kommer tona ner sig fram över, man kan ju hoppas iallafall. Imorgon är det kvälls servering...börjar 13.00 och slutar 22.00 *tungt* men de ska allt gå bra. Är i varmkök och så är jag köksmästare över klassen eller hur man ska förklara, i trean har dom en annan köksmästare och den här gången blev det Böna. Aja va ska man säga, jag känner mig redan stressad över allt jag ska göra men jag hoppas att vi hinner, trotts allt så är vi ju tre stycken så jag tror att det kommer gå vägen väldigt bra.
Ja men då var sommaren över då och nu har hösten kommit, björkarna börja bli gula och oranga, myrarna börjar få alla de där mystiska färgerna som bara hösten kommer med. Lyssnar på It must be love av Alan Jackson och det känns verkligen som om det är den perfekta låten att lyssna på nu när hösten är här. Hela sommaren har bestått av kärlek och solen har fått nya relationer att blomma upp, solen kom men hjärta och smärta för en del kan man väl säga. Med mig kom den med det vanliga...Härliga sommarnätter, jobbiga varma arbetsdagar, crusing minnen och en underbar ett årsdag med mannen i mitt liv, känns inte som om man kan kalla Eric för pojke längre, han är ju 19år, han börjar bli vuxen men ändå är det så svårt att säga det...man...det känns ju även lite för gammlat men egentligen, om man tänker efter han är ju ingen pojke längre. De är nog inte så lätt det där, jag får kalla han för en ung man hahah låter ju itne vettiget, men nu lämnar vi detta och fortsätter. Min ett årsdag var en dag som ingen kan ge mig som Eric gjorde. Ingen i min familj, ingen av mina vänner, helt enkelt ingen på hela denna jord kan ge mig en sådan dag som han gav mig. Hur ska man förklara för någon hur mycket den betyder för en och hur mycket kärlek man har för en person som honom när man inte ens kan få fram ett ord när man bara ser in i hans ögon (jag vet jag låter patetisk men allting kommer direkt från hjärtat) han ler och då blir mållös?! Okej vi har också våra stunder då vi inte förstår varandra men det är bara dumma misstag som man fort kan inse och bara glömma och gå vidare. När han åker hem till Sälen på helgerna gråter inte jag eller något sånt...för jag vet att han är inte alls långt från mig och att han kommer tillbaka till mig. Visst det är lite tomt nu och jag får lov att sova själv ikväll men det kommer komma många sådana kvällar, det vet jag och man får inte vara rädd för dem, det är då man tar skada av det, man ska vara stark och känna att kärleken känns även på 6mils avstånd eller vem vet kanske 50mils avstånd.
Nu börjar det bli riktigt kallt om nätterna och det är nog inte bara jag som känner av kylan...vid den här tiden kände man ensamhet förutom och att man saknade någon med värme och svar, förstår ni? Någon som ger dig förklaring på alla frågor utan svar. Man fryser, kliver upp på morgonen och tittar ut, det är frost i gräset och bara ser riktigt kallt ute...man går till skolan och sitter där, drömmer sig iväg och sen kommer man på att oj va sa hon vid tavlan...hörde jag något om någon hem uppgift, vågar jag säga ursäkta va sa du, jag satt och dag drömde om om kylan. Hmm ibland känner man sig bra tokig och undra om lärarna tycker man är totalt tokig och bara allmänt förvirrad? Aja på insidan av min kalender har jag satt ett foto på Eric så när jag känner att kylan kommer för nära inpå öppnar jag bara första sidan och tittar en stund, stänger kalender och känner värme...bara att fortsätta kämpa. Dagen går liksom lite lättare. Men samtidigt tycker jag det är skönt när hösten är här, det är inte så jobbigt varmt och jag längtar till vintern och snön, specielt minus graderna. De är fint att komma ut när det är mörkt på morgonen ta några andetag och känna friksheten i luften, det är nog inte många som håller med mig men det är så, vi är olika här, alla fryser på olika sätt, men vi lever på samma värme...Kärleken!
http://www.youtube.com/watch?v=dazmz9DWfKo&feature=related
Ännu en höstlåt tycker jag med Alan Jackson...men sök på it must be love också, sååå mysig låt!
//A
Ja men då var sommaren över då och nu har hösten kommit, björkarna börja bli gula och oranga, myrarna börjar få alla de där mystiska färgerna som bara hösten kommer med. Lyssnar på It must be love av Alan Jackson och det känns verkligen som om det är den perfekta låten att lyssna på nu när hösten är här. Hela sommaren har bestått av kärlek och solen har fått nya relationer att blomma upp, solen kom men hjärta och smärta för en del kan man väl säga. Med mig kom den med det vanliga...Härliga sommarnätter, jobbiga varma arbetsdagar, crusing minnen och en underbar ett årsdag med mannen i mitt liv, känns inte som om man kan kalla Eric för pojke längre, han är ju 19år, han börjar bli vuxen men ändå är det så svårt att säga det...man...det känns ju även lite för gammlat men egentligen, om man tänker efter han är ju ingen pojke längre. De är nog inte så lätt det där, jag får kalla han för en ung man hahah låter ju itne vettiget, men nu lämnar vi detta och fortsätter. Min ett årsdag var en dag som ingen kan ge mig som Eric gjorde. Ingen i min familj, ingen av mina vänner, helt enkelt ingen på hela denna jord kan ge mig en sådan dag som han gav mig. Hur ska man förklara för någon hur mycket den betyder för en och hur mycket kärlek man har för en person som honom när man inte ens kan få fram ett ord när man bara ser in i hans ögon (jag vet jag låter patetisk men allting kommer direkt från hjärtat) han ler och då blir mållös?! Okej vi har också våra stunder då vi inte förstår varandra men det är bara dumma misstag som man fort kan inse och bara glömma och gå vidare. När han åker hem till Sälen på helgerna gråter inte jag eller något sånt...för jag vet att han är inte alls långt från mig och att han kommer tillbaka till mig. Visst det är lite tomt nu och jag får lov att sova själv ikväll men det kommer komma många sådana kvällar, det vet jag och man får inte vara rädd för dem, det är då man tar skada av det, man ska vara stark och känna att kärleken känns även på 6mils avstånd eller vem vet kanske 50mils avstånd.
Nu börjar det bli riktigt kallt om nätterna och det är nog inte bara jag som känner av kylan...vid den här tiden kände man ensamhet förutom och att man saknade någon med värme och svar, förstår ni? Någon som ger dig förklaring på alla frågor utan svar. Man fryser, kliver upp på morgonen och tittar ut, det är frost i gräset och bara ser riktigt kallt ute...man går till skolan och sitter där, drömmer sig iväg och sen kommer man på att oj va sa hon vid tavlan...hörde jag något om någon hem uppgift, vågar jag säga ursäkta va sa du, jag satt och dag drömde om om kylan. Hmm ibland känner man sig bra tokig och undra om lärarna tycker man är totalt tokig och bara allmänt förvirrad? Aja på insidan av min kalender har jag satt ett foto på Eric så när jag känner att kylan kommer för nära inpå öppnar jag bara första sidan och tittar en stund, stänger kalender och känner värme...bara att fortsätta kämpa. Dagen går liksom lite lättare. Men samtidigt tycker jag det är skönt när hösten är här, det är inte så jobbigt varmt och jag längtar till vintern och snön, specielt minus graderna. De är fint att komma ut när det är mörkt på morgonen ta några andetag och känna friksheten i luften, det är nog inte många som håller med mig men det är så, vi är olika här, alla fryser på olika sätt, men vi lever på samma värme...Kärleken!
http://www.youtube.com/watch?v=dazmz9DWfKo&feature=related
Ännu en höstlåt tycker jag med Alan Jackson...men sök på it must be love också, sååå mysig låt!
//A
Kommentarer
Trackback
