1990-2-28

Föddes en p ojke vid namn Eric...han växte upp och vissa stunder under hans vilda uppväxt önskar jag att jag fick vara med och se. Bara se och njuta att få se istället för att få höra, höra dessa spännande historier och vilda stunder han varit med om. Han berättar med passion och man ser att i ögonen längtar han tillbaka till dessa stunder.
Nu är han 20år, just idag, just precis idag fyller han hela 20år, två decennier. Han är inte tonåring längre, han är en man och dessutom är han min man. Vi är inte gifta men ja ni förstår han är min man. Nu sitter vi här hemma. Han sjunger till Billys rockande toner på gitarren och vi tar oss en grogg. Vad vore livet utan dessa grabbar, vad vore livet utan rocken.

Ikväll var vi på Buddy Holly show med Brolle. Obeskrivligt kan man säga, han har en grym rocken roll röst och jag önskar som vissa andra att han bara ska hålla på med rocken för hans röst är en äkta roken roll röst! Tyck att det är fjantigt men det är ju en blogg så ja, jag skriver väl på. Man blir liksom lite nostalgisk när man sitter och ser på en sån här show, man tänker liksom tillbaka lite på de stunder då mammas mor var ung och kanske stod framför scenen då Buddy holly eller någon av de andra större rock stjärnorna? Vilken känsla! Jag avundas dem som levde på 50-talet. Fräna tider...

Jag önskar att jag levde på 50-talet! Jag önskar verkligen det, tänk vilka fräna kläder brudarna hade, alla flickor hade röda läppar, olika frisyrer och dom åkte i de gammla bilarna med raggare. Vi var deras brudar och inte finns det många sådana kvar längre. Jag ska göra allt för att om jag får barn ska dom växa upp med rocken. Dom ska bli stolta rockers och dom ska låta kulten leva vidare, för jag vet att en dag dör allt det här ut precis som Buddy Holly dog i en flygplans krasch...det kommer choka hela världen en dag när vi är borta, är det vi som kommer bära upp rocken roll kulturen för sista gången? Eller kommer det komma sådana efter oss som tar över från våra axlar.

Just denna dagen föddes en rocken roller...en karl i äkta stil...denna karl lärde mig, verkligen lärde mig hur man ska leva, hur man finner ron med sig själv och han visade mig stilen, stilen som fick livet att se lättare ut och ja varför göra livet så svårt, varför inte bara låta allting flyta vidare som i den här stunden. Imorgon åker jag hem men jag lever nu och det spelar mig ingen roll just nu. Jag älskar livet...Tack Eric.

Jaaa kvällen är ju ännu ung men den kommer bli gammal innan vi går och lägger oss. Jag sitter här i min svarta klänning med vita prickar på, under har jag bh:n min pojkvän gav mig i alla hjärtans dag present och jag njuter av stunden. Han ser på mig och ler och jag låter alla dessa underbara stunder och minnen flyta genom hela min kropp.

HAHA va poetisk man kan vara...eller vem vet. Jaja ni får ursäkta men nu är jag i mina sinnesfulla lag så jag passar på...haha nej då. Allt är som det ska.


Tack för mig och tulla på i ulliga sockor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0