Ensam och that´ll be the day
Ja just den dagen då allting lämnar mig, minnen, hopp och sinne då finns inget kvar av mig längre förutom ett skal...är det långt kvar eller händer det imorgon, vem vet...någon om inte jag är det iallafall...patetiska? Nej inte just vad jag tycker då iallafall, jag är djup, jag känner mig känslosamm i det här inlägget. Jag sitter här själv med Buddy holly på youtube och tänker på livet öde.
Jag luatr mitt huvud tillbaka och drar en suck, jag slappnar av och ler, ler åt alla mina fantastiska stunder, stunder då man gråtit, stunder då man skrattat och stunder då man kännt ångest. Som så många gånger förr så kommer folk och de går, utan spår, helt utan spår endast minnen. Varför? Varför? Varför? Jo för så går det till här i livet...Alla kyssar, kyssar som slagit dig till marken och lamslagit dig, det är det som får livet lite mer spännande. Nu menar jag inte riktiga kyssat utan vadsom helst alltså...men varje händelse som man inte är beredd på kan kännas som en kyss, helt oförberedd. Förstår ni...det gör jag.
Men nu kanske vi ska sluta vara sådana...
Nu har jag skrivit lite så nu ger jag mig hahaha
//A
Jag luatr mitt huvud tillbaka och drar en suck, jag slappnar av och ler, ler åt alla mina fantastiska stunder, stunder då man gråtit, stunder då man skrattat och stunder då man kännt ångest. Som så många gånger förr så kommer folk och de går, utan spår, helt utan spår endast minnen. Varför? Varför? Varför? Jo för så går det till här i livet...Alla kyssar, kyssar som slagit dig till marken och lamslagit dig, det är det som får livet lite mer spännande. Nu menar jag inte riktiga kyssat utan vadsom helst alltså...men varje händelse som man inte är beredd på kan kännas som en kyss, helt oförberedd. Förstår ni...det gör jag.
Men nu kanske vi ska sluta vara sådana...
Nu har jag skrivit lite så nu ger jag mig hahaha
//A
Kommentarer
Trackback
