Ms Rockabilly

Iaf så hade jag och Eric klockan sju hos oss för hans moster med familj, mor, far, syster och min bror.

Förrätt: Ostrulle med lax och tillbehör.

Varmrätt: Helstekt entrecote med parmesan risotto, rödvinssås och vinbräserade cocktail tomater.

Dessert: Zabaione gratinerade blåbär och björnbär som serveras tillsammans med en Wienerkaffe.

Jag tycker att det blev en riktig succe alla verkade då iaf nöjda :) På torsdag den här veckan då är det klockan sju hos Uffe, Evelina och Molly :) OCH då är det även final :D Så dååå får vi se vem som vinner :) 10st trisslotter skulle ju inte sitta fel!

Sen har jag jobbat på som vanligt.

Den här veckan jobbar jag imorgon hela dagen och kväll på Onsdag sen är jag Ledig Torsdag och Fredag :)

Åh jag pratade med farmor över mobil idag och jag må säga att det var så härligt att få prata älvdalska med någon som svarar på älvdalska! Det är något som jag skanar hemifrån. Det härliga språket, få sjunga på dalskan lite. Här är det ju ingen som skulle kunna förstå mig haha.

Snart är det ju Mars, oj vad tiden går, det dörjer ju inte länge förrän säsongen är slut och våren kommer. Det ska bli härligt med vår men vintern kan iaf få stanna tills början på April. Tänk när det är 5 plus i flera dagar i sträck, takdroppet och fågel sång i örat när man kliver utanför dörren. Framför allt kunna sitta i solen och värma sig och kanske man till och med kan få lite färg på kinderna. även fast kinderna är väderbitna och röda så är det alltid skönt att bli lite brun om dem. Man drömmer sig lätt bort.

//Anna

Det var den dagen i korta drag ;)
Snart är det ju alla hjärtans dag också och jag funderar över om jag får något fint av Eric eller om det bara blir en myskväll i soffan.
Den här veckan jobbar jag bara luncher och jag är ledig Trosdag till Lördag :) På torsdag så kommer antagligen jag och Eric ha våran middag, halv sju hos oss :)

Sen vet jag inte vad jag ska göra med resten av min ledighet, jag vet ju inte om Eric är ledig heller...hmm Ja jag vet inte riktigt, det får bli som det blir helt enkelt.

Nu har jag ett litet "moment" av fundering eller om jag ska kalla det en egen slutsats. Livet är som ett band. Basen är som den där rälsen som man rullar fram på, ibland byter man bara "sträng", trummorna är takten man har, takten hur alla hinder kommer genom livet...om de är hårda motgångar som bastrumman eller om det är lite lättare motgångar som när de slår på den där minsta trumman eller symbalen, Gitarren är det där oförutsägbara i livet, basen har sina fyra strängar att vandra mellan men gitarren med sina sex strängar byter ofta och helt plötsligt kommer ett gitarr solo. Förstår ni hur jag tänker, det låter som vanligt väldigt tokigt när jag jämför livet med olika saker men jag kom och tänka på det när jag såg ett band spela på Experium för inte så länge sen. Man vet aldrig när det där gitarr solot ska komma. Men du kan känna igen låtarna och sitta och gunga med. Lite så ser jag på livet. Ibland går man i samma spår ( en låt man känner igen) och ibland hittar man nya (en låt man inte riktigt känner igen).

Det var allt för den här gången.

//Anna

Nu har jag fått helg tills på Söndag iaf, då blir det jobba HELA dagen :)

Jobbade kväll igår, innan det så följde jag med Billy på fjället och visade honom restaurangerna som han skulle leverera mat till. Det var trevligt att träffa honom lite, väldigt länge sen.

Jag blir arg över mig själv att jag sover för länge, jag hatar mig själv för det nästan! Varför är jag så trött? Det är mycket bättre att jobba lunch dagarna, upp vi halv sju på morgonen, börja vid åtta och slutar vid fyra och då har man liksom lite av eftermiddagen framför sig att göra lite vad man vill på. Men jobba kväll betyder att jag börjar tidigast ett och senast fyra...så klart att man ligger kvar extra länge i sängen och drar sig om man jobbat kväll kvällen innnan. Tänk om man hade kunnat gå upp åtminstone vid nio och myst lite, sett på nyhetsmorgon och äta lite god frukost. Nu vaknar jag kvart över nio och snozar till tio...Sen vips är ju klockan halv elva när jag klivit upp...suck och fan.

Men men idag är jag ledig! :D Ikväll ska vi på fin middag med Erics släkt :) OCH imorgon ska jag shoppa med Evelina och Mathilda i Borlänge :D YEY!

Från mitt lilla lycko rus till lite andra grejer: "Man lär ta sig i kragen och känna hur man vill göra och känna sig behövd där man är" Det var länge sen jag fick höra så kloka ord. Dom tackar jag för :)

Saknar mina kära vänner borta i Älvdalen. Jag lovar att höra av mig om när jag är ledig till dig catta så ska vi planera ihop det här du, jag och Marie ;) Du vet väll vad jag menar? ;)

//Anna

Och jag börjar liksom fundera som jag alltid gör när jag är lite ensam så här. Just nu funderar jag över låtar och dess texter, betydelser och varför? Gör man låtar bara för att få sälja sin musik och sen betyder den inget? True colours känns inte som en sådan låt, den sätter sig djupt inom en. På tal om det här nu så kan vi ta t ex Den svenska björnstammens nya låt: Svalkar vinden. I refrängen så sjunger dom : Svalkar vinden, värmer solen, ser du något bakom molnen, känner du lyckan genom sorgen jag har inget mer än mina tankar...tror jag iaf men åter till det jag tänkte på: "Ser du lyckan genom sorgen" Gör vi de? Gör vi verkligen det har jag ställt mig frågan...Ser vi lyckan genom sorgen? Mitt eget svar är att det är inte ofta jag själv gjort de...Farfar som nyligen lämnade oss, den sorgen var så JÄVLA (ursäkta att jag svär) tung, usch! Då kände jag verkligen den där tunga sorgen, men samtidigt kände jag en gnutta lättnad. Lättnad över att nu slapp han sitta på ålderdomshemmet, inte för att det är något fel på ett ålderdomshem men han var ju inte han längre...det är hemskt vad en sjukdom kan göra med en människa. Han som jobbade i skogen, jobbade en gång i tiden med att spränga berg, han var inte någon som passade in på ett sådant hem känner jag. Men iaf då såg jag inte lyckan genom sorgen, det fanns ingen lycka i det...eller? Eller är det bara så att man inte ser den, är vi blinda för den. Blinda av saknad och sörjande. Begravningen var det jobbigaste jag varit med om, alla bagravningar jag varit på har varit hemska på sina egna sätt. Mormor, morfar och mammas faster. Men Farfars den tog hårt. En helt vanlig dag, jag hade precis gått på mitt kvällspass på jobbet, pappa ringer och jag kände verkligen inombords att jag lär svara nu (Brukar aldrig ta upp mobilen på jobbet och svara annars), just då kände jag verkligen att jag måste svara. Hej...farfar mår inte så bra, det är nog på slutet nu. Bara så att du vet. Glömmer aldrig pappas tunga ord. Jaha, öhhh "svälj" då vet jag, vi hörs. Och jag glömmer inte heller min egna. Jag försökte verkligen fortsätta jobba då, men jag kunde inte sluta tänka och tillslut satt jag bak på lagret bland varorna, pratandes i mobilen med mamma. "Det är så jävla orättvist!" Jag gick hem efter en timme...En timme senare kom nästa samtal...Då var allt klart och den där tomheten kom tillbaka till mig som jag kännt så många gånger förr. Ännu en plats i bröstet som slets lös, ännu något som togs ifrån oss.

Usch där är nästan så en tår rinner nedför min kind just nu. När vi skulle ta ett sista farväl och lägga våra rosor på kistan, jag hade inte fällt en tår innan detta, jag tyckte liksom att det var nog med tårar, vi ska tänka på de lyckliga stunderna vi fick med honom. Men när pappa gick fram, la rosen på kistan och lät sin hand vila mot kistan en stund kunde jag inte längre. Tårarna rann nedför mina kinder. Jag gick fram lade rosen på kistan, neg och sen gick jag vidare. Det var tungt.

Nej man ser inte lyckan genom sorgen. Nu slutar jag skriva innan jag gråter, det kanske inte var det roligaste inlägget, förlåt.

//Anna

Marie du är lite som min egen "musa", sittandes på min axel och puschar mig :) Jag blir så glad över dina kommentare och vi ska ha en liten mat dejt du och jag så ska jag lära dig mina små hemligheter ;)

Imorgon måndag blir jag ledig men dock har jag lite jag lär göra, måste ju köpa något till mamma som fyller år på Tisdag!

Ja jag vet att man ska vara ute i god tid med sådant men jag lyckas alltid att inte ha tid nu för tiden...tiden liksom tickar iväg, man hinner inte riktigt med den ibland.

Jag funderar över en annan sak på tal om inget. När man träffar nya människor så ör man ju väldigt snabb på det där med att sortera dem. Men lika snabbt som man sorterat dem så sorterar man om dem ju mer man träffas. Man blir närmare vänner liksom. Blir man närmare vänn med dem som man känner att man en gång i livet upplevt samma saker, alltså att man har haft lika prägel genom livet...är det någon som förstår vad jag menar? Typ som en grupp människor som gillar samma saker där har man ett exempel. Fast det jag funderar över är inte att man gillar samma saker utan det där med hur livte präglat en fram till att man träffar nya människor. Asch det här blir bara invecklat så jag fortsätter mina funderingarna i huvudet.

//Anna

Idag har jag jobbat, idag har jag tagit ännu ett steg i min så kallade karriär. Även om inte det här kommer låta som en viktig sak så var den extremt stor för mig! Jag stod på grillen idag under hela lunchen, för första gången genoförde jag en lunch på grillen utan problem. Jag tycker jag skötte mig super bra och jag är så otroligt nöjd med mig själv så om ni bara visste! Det är mitt lycko rus just nu som jag länge kommer leva på! Ännu en tvekan som lyfts från mina axlar och släppt loss den där tunga fotbojan från min fot. 
Jobba imorgon också men då ska jag stå i luckan :) Det är också roligt.

På Tisdag fyller mor år så då blir det en vända till dalen för att fira henne. :)

Har nyss avnjutit en underbar middag med min älskade. Det blev hemgjord potatisgratäng, hemgjord rödvinssås och kött :DSMASKEN!!!!

Nu blir det en kväll framför tv:n och hoppas på att det är något bra :)

"Brinn hjärtat, brinn, du vet att du kan förändra allting"

Ja det var nog allt för denna lilla stund.

//Anna

Ledig i två dagar nu och jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Det är olika bud från alla...jag örjar fundera lite över livet och hur jag lever det. Just nu jobbar jag för att få vara ledig och tjäna pengar precis som vilken människa som helst. Jag trivs bra med mitt jobb, jag är en glad tjej och jag tror att jag är lycklig vad jag vet iaf. Ibland kan jag vara lite misnöjd med vilka dagar som man är ledimen man får liksom se det så här: Det är inte alla människor som får vara lediga så då blir man ändå ganska nöjd.

Jag har inget att klaga över.

Jag vet bara inte vad jag ska göra, Eric jobbar...

Det skulle väll vara om jag skulle vara sällskap i lastbilen till norge men jag vet inte om jag är så sugen, snälla hjälp, vad ska man göra. Jag kan inte städa en gång till för det gjorde jag igår -.-

Jag har tappat inspirationen till att göra något när jag är ledig

//Anna