2012
Nu var det otroligt längesen som jag skrev! under tiden har jag iaf hunnit bli faster till en underbart söt liten tjej, lilla Molly :)
Det är till och med nytt år nu och som så många andra säger så betyder det nya möjligheter för de flesta.
Jag jobbar och står på iaf, trivs riktigt bra på jobbet även om det kan vara stressig ibland så känns det som om man funnit sin plats där i gänget.
Det här kock yrket är ett ganska intressant yrke må jag då säga...Ibland kan det vara så enormt mycket stress men vi alla jobbar mot samma mål och oftast så når man målet utan större problem.
Julen var underbar! Var i Älvdalen halva dagen och resten i Sälen, fick fina klappar och födelsedags presenter :)
På nyårsafton ja då jobbade jag nästan fram till tolv, så då hände inte så mycket, blev väldigt lugnt!
Hunnit köpa en annan bil har jag också hunnit, Så nu åker jag volvo 850, 170hk, grön är den också ;) haha så om ni kanske ser mig i krokarna kan ni vinka :)
Ja vad skriver man mer egentligen? Livet springer liksom på i sin vanliga takt. Ska försöka avsluta det här inlägget med något vettigt kanske, jag saknar mitt skrivande. Den där passionen som man hade förrut när man fann inspiration att skriva något. Den har liksom försvunnit lite, jag vet inte var jag ska börja längre och jag finner inte riktigt tiden till det.
"Jag längtar ofta efter kylan, den där dagen då allt står stilla och är så klart. Inte ett moln på himmlen allt är klart framför mina fötter. Jag ser genom klara is tappar från stuprören och luften jag andas ut ter sig som ett spöke som virvlar sig upp emot skyn.
Snön knarrar under mina fötter, ensam går jag ner för vägen och varje andetag gör stegen lättare och jag går mot den mörka skogen för att försvinna in i mörkret denna stjärnklara natt, försvinna med kylan in bland de frost bitna stammarna och snötyngda grenar. Här finner jag svar, svaren som döljer sig inom mig. Här är allt äkta, långt där borta kan jag se min farfar stega i djupsnön med vapnet på sin rygg i hopp om att skogens konung ska sakta komma vandrandes med sin stor krona. Jag byter riktning och går ännu lite djupare, där borta står mormor vid vår stuga med äpplen och halm till rådjuren. Jag vänder min blick och finner morfar, han kommer vandrandes med vedkorgen. Allt jag ser är blott minnen, blotta minnen som är det enda jag har kvar efter er. Den enda sanningen om att jag haft er här, här vid mig. Men jag vet att den där gången det var nära då satt ni alla tre vid min sida och jag vet att ni finns där när jag ber om hjälp. Ni är fortfarande djupt älskade! Mormor, morfar och farfar"
Snön knarrar under mina fötter, ensam går jag ner för vägen och varje andetag gör stegen lättare och jag går mot den mörka skogen för att försvinna in i mörkret denna stjärnklara natt, försvinna med kylan in bland de frost bitna stammarna och snötyngda grenar. Här finner jag svar, svaren som döljer sig inom mig. Här är allt äkta, långt där borta kan jag se min farfar stega i djupsnön med vapnet på sin rygg i hopp om att skogens konung ska sakta komma vandrandes med sin stor krona. Jag byter riktning och går ännu lite djupare, där borta står mormor vid vår stuga med äpplen och halm till rådjuren. Jag vänder min blick och finner morfar, han kommer vandrandes med vedkorgen. Allt jag ser är blott minnen, blotta minnen som är det enda jag har kvar efter er. Den enda sanningen om att jag haft er här, här vid mig. Men jag vet att den där gången det var nära då satt ni alla tre vid min sida och jag vet att ni finns där när jag ber om hjälp. Ni är fortfarande djupt älskade! Mormor, morfar och farfar"
//Anna
Kommentarer
Trackback
