Ms Rockabilly

Här sitter jag nu i lägenheten, ensam, Eric är i mora en vända och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jobbat idag, det är något som är speciellt när man precis går in genom dörren bak på lagret och känner den där doften. När man var där som praktikant då gjorde den där doften mig alltid nervös för att jag inte skulle lyckas just idag eller göra fel..Oj oj nu kom vi in på ett djupt ämne helt plötsligt! Det där med att vara rädd för att misslyckas...varför har vi den, det är så onödigt, det gör bara att människor blir tillbaka dragna. Men som sagt varje morgon så känner jag den där doften och alltid, alltså varje gång så känns det som om jag tvekar en sekund när jag går in där. Men som tänker jag alltid: Finns inget attt tveka för, jag jobbar här, det här är inte prktik längre det här är mitt jobb. Och varje gång så försvinner den där tvekande känslan. Är det inte konstigt hur man fungerar egentligen?

Jag vet inte om jag är den enda som skulle säga det här men jag älskar att gå till jobbet varje morgon hur tung dagen innan än varit, varje dag är en ny dag. Men samtidigt är jag som vilken annan person som helst som tycker det är skönt sen på eftermiddagen eller kvällen att få gå till skåpet, byta om och åka hem.

Jag blir så glad när du kommenterar Marie :) Det känns som om det finns hopp för att någon läser min blogg, och jag ska göra mitt bästa att skriva :)

Fredag= Ledig, ingen aning om vad som händer då men det kanske blir fram och tillbaka till Älvdalen för att hämta slalomskidorna så man kan klänga sig upp till backen nu när man har liftkort och allt.

Bakom varje lycklig människa gömmer sig en historia, fråga är då om det är de lyckligaste människorna som har den jobbigaste historian att berätta, den tyngsta sorgen är den som inte syns med blotta ögat. En lite tanke ställare bara.

Nu blir det att koppla inte datorn till surround ljudet i tv rummet och rocka lös när man ändå är ensam hemma!

Everyday I´m shuffeling! http://existenz.se/out.php?id=46948

//Anna