Ms Rockabilly

Det ska bli skönt att gå till jobbet imorgon nu efter att ha varit sjuk och varit sängligande i en vecka nästa, höll på att bli tokig så idag fick jag som sagt verkligen lov att lämna lägenheten! Måste även tacka min älskade pojkvänn som gjort allt för mig när jag varit sjuk, handlat och kurerat mig, tack gubben! Och som sagt tack Marie som bett för oss båda <3

Planterat lite växter idag, hade några som börjat få "bebisar" i krukorna så ryckte lös dem och gav dem egna krukor så nu ska jag bara hålla tummarna för att dom börja växa på egen hand :)
Och imorse så gjorde jag skink och äggomelett till frukost till Eric, han var nöjdast i sta´n :)

Nu ska jag snart krypa till kojs, det blir en lång dag imorgon men ska försöka att skriva lite då. Haaade!
//Anna

Känner för att äta mat, en hamburgare eller vad som helst bara det är fast föda men det enda jag får i mig är blåbärssoppa...Eric köpte biskvier igår och så värmde han på nyponsoppa och på med en klick grädda. Det var verkligen jätte gullgit gjort bara de att ha fyllde en hel djup tallrik till stackars lilla mig som inte fått i mig annat än vatten igår, tanke var god men lite för stor. Tycker lite synd om honom att han måste bo ihop med mig när det gäller magsjuka men jag hoppas han överlever :)

Var på personal middag i Måndags och det var super trevligt, med super god mat och fint sällskap. 
Ja det får nog räcka med denna lilla updatering så ska jag fortsätta på blåbärssoppan och drömma om hamburgare och pommes, pray for me :)

//Anna

Och imorse så blev det så tokigt att en arbetskollega ringde och undrade om jag skulle komma och jobba, AJDÅ där för första gången på 6månader på mitt jobb så försov jag mig, det var lite komiskt, man ska inte snooza. Som tur var så hade vi inte så mycket att göra idag så det blev inte så stressigt men stressad var jag ända tills jag kom på jobbet som ett litet yrväder inspringandes med andan i halsen och bad Tompa om ursäkt för att jag var sen, han skrattade mest xD Efter att man försovit sig så känns det som om man är "efter" hela dagen. Men det har gått ganska bra idag tycker jag :)

Man kan liksom inte göra så mycket annat än att skratta åt sig själv, de gjorde dom då på jobbet idag :)

Känns som om jag får reflektera över mina tankar med dig Marie genom bloggen och det känns så skönt :) Saknar våra promenader vi brukar göra men vi får försöka hitta på något när vi har tid och jag är hemma :)

Nu är jag ledig i två dagar och imorgon blir det lite personal middag, det kommer bli så himmla trevligt :D

Så på Tisdag vet jag inte riktigt vad jag ska göra men något kommer jag nog hitta på.

Och sedan då? Vad händer sen? Känns som om jag försöker tvinga fram vissa tankar för att försöka få en lösning men det funkar inte riktigt så man måste ju låta det komma av sig själv, man kan ju som sagt inte rädda hela världen föräns man räddat sig själv.

//Anna

När jag var i Älvdalen så kom jag på vad det är som gör att man längtar dit ibland. Dels är det ju kompisar och så men jag saknar huset, huset där i holen och den där gatulyktan precis utanför huset som lyser upp när vintern är som mörkast, nästa gatulykta står ute på vägen vi gatulyktorna så mörkret lägger sig nästan lite mysigt där emellan dem två...nu låter jag kanske jätte tokig men jag saknar att bo avsides, nu bor jag ju nästan mitt i byn och det är ju alltid roligt med lite rörelse mrn jag saknar ändå det där avsides. Hahaha ja gatulyktorna haha jag kan inte göra så mycket annat än att skratta lite åt mig själv...

Vad mer ska man skriva då, Det händer liksom inte så mycket till vardags. Men idag hade jag och Eric en riktigt mysig lunch på majkens sylta och sen åkte vi till västsidan och fikade med Erics föräldrar och hans syster så lite har jag hunnit med idag, dock sov vi väldigt länge idag men det var sååå super skönt i sängen!!!

Jag är glad att jag börjat blogga igen, det är ju ganska kul at få skriva om sina funderingar ibland :)

Det få nog vara allt för den här gången kankse slänger in ett till inlägg efter jobbet.

//Anna

Här sitter jag nu i lägenheten, ensam, Eric är i mora en vända och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jobbat idag, det är något som är speciellt när man precis går in genom dörren bak på lagret och känner den där doften. När man var där som praktikant då gjorde den där doften mig alltid nervös för att jag inte skulle lyckas just idag eller göra fel..Oj oj nu kom vi in på ett djupt ämne helt plötsligt! Det där med att vara rädd för att misslyckas...varför har vi den, det är så onödigt, det gör bara att människor blir tillbaka dragna. Men som sagt varje morgon så känner jag den där doften och alltid, alltså varje gång så känns det som om jag tvekar en sekund när jag går in där. Men som tänker jag alltid: Finns inget attt tveka för, jag jobbar här, det här är inte prktik längre det här är mitt jobb. Och varje gång så försvinner den där tvekande känslan. Är det inte konstigt hur man fungerar egentligen?

Jag vet inte om jag är den enda som skulle säga det här men jag älskar att gå till jobbet varje morgon hur tung dagen innan än varit, varje dag är en ny dag. Men samtidigt är jag som vilken annan person som helst som tycker det är skönt sen på eftermiddagen eller kvällen att få gå till skåpet, byta om och åka hem.

Jag blir så glad när du kommenterar Marie :) Det känns som om det finns hopp för att någon läser min blogg, och jag ska göra mitt bästa att skriva :)

Fredag= Ledig, ingen aning om vad som händer då men det kanske blir fram och tillbaka till Älvdalen för att hämta slalomskidorna så man kan klänga sig upp till backen nu när man har liftkort och allt.

Bakom varje lycklig människa gömmer sig en historia, fråga är då om det är de lyckligaste människorna som har den jobbigaste historian att berätta, den tyngsta sorgen är den som inte syns med blotta ögat. En lite tanke ställare bara.

Nu blir det att koppla inte datorn till surround ljudet i tv rummet och rocka lös när man ändå är ensam hemma!

Everyday I´m shuffeling! http://existenz.se/out.php?id=46948

//Anna

Helgen har iaf varit fantastiskt trevlig! Bilderna på modell för en dag blev väldigt fina och jag är VÄLDIGT nöjd, plus att jag fick hänga med härliga Ylona :) OCH det var länge sen!

Jag ger min käre vänn Marie ett stort TACK eftersom att hon rekomenderade mig och gjorde så att både jag och Ylona fick en dag att minnas och bilder på det :)

Det var nog allt, nu taggar jag för ännu en ny arbets vecka och så får vi se vad det blir av det här :)

//Anna

Nu har jag precis fått duscha och sitter i soffan och bara kosar mig.

Imorgon blir man "modell för en dag" tillsammans med Ylona :) SPÄNNANDE! Så det blir ännu en tidig morgon imorgon men vad gör väll det?

Det var nog allt från mig.

//Anna

Sitter här och lyssnar på en låt av James Morrison och gungar med.

Många gånger drömmer man mardrömmar som får en att nästan tro att de är sanna när man vaknar och det är fan så läskigt. Har många gånger drömt att Eric lämnar mig, vill aldrig igen prata med mig och dylikt. Så vaknar man och han ligger bredvid en så finns den där rädslan ändå kvar där, även om man vet sanningen så blir man rädd. Det är sjukt vad ens hjärna kan spela med en. 
Det finns många rädslor men den som är störst här i mitt liv är att en dag få ett samtal där någon berättar att det jag älskar mest av allt är död, jag vet att man inte ska tänka så men bara tänken kan få en att nästan gråta. Kan inte tänka mig hur det skulle kännas...Den tanken blev ännu starkare när jag själv höll på att köra ihjäl mig, För några veckor sen så fick jag sladd med min bil när jag precis kommit in i en kruva och där möter jag en bil, men jag hade änglavakt och fick styr på bilen innan något hann hända. Kan bara säga det att jag har aldrig varit med om en sådan känsloblandad chok som jag fick efteråt och jag tänkte precis då att vad hemskt om jag skulle dött, någon som ringer hem till mina föräldrar, eric, min syskon, förstå vad hemskt!!! Så jag bara ber er alla, var rädda om er för det finns många som bryr sig och älskar er!

//Anna

Började jobba vi 4 och ikväll har det varit väldigt lugnt men det kan vara skönt det också ibland.

Ja snart blir det sängen och sova lite...tänk att jag har verkligen inget att skriva om känns det som, hur mycket man än tänker på vad an gör om dagarna så känns det som om det inte ens är tillräckligt för att fylla några rader här på bloggen, haha ja så tokigt det här livet är.

Imorgon ska jag försöka ta en promenad och sen får vi se vad jag hittar på, någon som kanske har lust att komma förbi på en kopp kaffe eller så? ni är välkomna! Men utöver det kommer mamma och farmor hit en vända och då ska jag nog prata lite skit med dem och sen blir det jobb :)

God natt då!
//Anna

Det är till och med nytt år nu och som så många andra säger så betyder det nya möjligheter för de flesta.

Jag jobbar och står på iaf, trivs riktigt bra på jobbet även om det kan vara stressig ibland så känns det som om man funnit sin plats där i gänget.

Det här kock yrket är ett ganska intressant yrke må jag då säga...Ibland kan det vara så enormt mycket stress men vi alla jobbar mot samma mål och oftast så når man målet utan större problem.

Julen var underbar! Var i Älvdalen halva dagen och resten i Sälen, fick fina klappar och födelsedags presenter :)

På nyårsafton ja då jobbade jag nästan fram till tolv, så då hände inte så mycket, blev väldigt lugnt!

Hunnit köpa en annan bil har jag också hunnit, Så nu åker jag volvo 850, 170hk, grön är den också ;) haha så om ni kanske ser mig i krokarna kan ni vinka :)

Ja vad skriver man mer egentligen? Livet springer liksom på i sin vanliga takt. Ska försöka avsluta det här inlägget med något vettigt kanske, jag saknar mitt skrivande. Den där passionen som man hade förrut när man fann inspiration att skriva något. Den har liksom försvunnit lite, jag vet inte var jag ska börja längre och jag finner inte riktigt tiden till det.

"Jag längtar ofta efter kylan, den där dagen då allt står stilla och är så klart. Inte ett moln på himmlen allt är klart framför mina fötter. Jag ser genom klara is tappar från stuprören och luften jag andas ut ter sig som ett spöke som virvlar sig upp emot skyn.
Snön knarrar under mina fötter, ensam går jag ner för vägen och varje andetag gör stegen lättare och jag går mot den mörka skogen för att försvinna in i mörkret denna stjärnklara natt, försvinna med kylan in bland de frost bitna stammarna och snötyngda grenar. Här finner jag svar, svaren som döljer sig inom mig. Här är allt äkta, långt där borta kan jag se min farfar stega i djupsnön med vapnet på sin rygg i hopp om att skogens konung ska sakta komma vandrandes med sin stor krona. Jag byter riktning och går ännu lite djupare, där borta står mormor vid vår stuga med äpplen och halm till rådjuren. Jag vänder min blick och finner morfar, han kommer vandrandes med vedkorgen. Allt jag ser är blott minnen, blotta minnen som är det enda jag har kvar efter er. Den enda sanningen om att jag haft er här, här vid mig. Men jag vet att den där gången det var nära då satt ni alla tre vid min sida och jag vet att ni finns där när jag ber om hjälp. Ni är fortfarande djupt älskade! Mormor, morfar och farfar"

//Anna